Sitter du för mycket vid datorn?
Tips på den här sidan.
|
Lite kul att läsa, om teknik bl.a.
Med tillstånd direkt från Jacke Sjödin har jag fått tillgång till hans kåseri om teknik, infört i UNT 2 maj 2010. Han skriver så träffande:
"I snäv mening bättre förr Ofta hör jag gnabb från äldre generationer att vi småbarnsföräldrar idag har det så lätt. Utvecklingen har gjort att det finns så mycket bra grejor nu för tiden. Smarta engångsblöjor, effektiva salvor och krämer, elektroniska barnvakter, finfina barnvagnar och bärselar, etc. Jag tror att det i vissa bemärkelser är precis tvärtom! Jag tror att den tekniska utvecklingen har gjort det svårare att ha barn. Det finns ju idag nämligen så oerhört mycket mer att pilla sönder! När jag var ett år gammal, 1967, och vinglade omkring i mitt föräldrahem i Sollefteå så fanns det ju inte så mycket att peta på och greja med. Pappas ljusgröna flanellbrallor, en 12 kilo tung transistorradio och någon gammal gitarr med peace-märke på. Men nu… Släpper jag tvååringen och 10-månaderskillen med blicken en halv sekund så har de med gemensamma krafter strax programmerat om datorn med syltkladdiga nävar, hällt Trocadero över videokameran och penslat dvd-spelaren med Nutella. Sådant hände sällan förr! Om jag lekte med pappas saker så var det liksom ofarligt. Det är sällan små barn pillar sönder ett järnspett. Så egentligen tycker jag vi borde ha högre barnbidrag. Ett tekniktillägg för reparationer och nyinköp av alla tekniska mojänger som små barn hinner ödelägga innan jag har hunnit säga prinsessbröllop. Min förra mobiltelefon räddade jag ur destruktiva barnahänder massor med gånger innan kidsen till slut vann kampen och en dag hivade den i toaletten. Då dog den förstås, och jag fick lov att köpa en ny. (Vilket i och för sig var kul, men det behöver ni ju inte berätta för någon!) Då kom jag på den briljanta idén att barnen skulle få denna gamla mobil som de ju så hett eftertraktat så länge. Men i samma stund de fick den, blev den totalt ointressant! Däremot sträckte de sina flottiga, vandaliserande fingrar efter den nya mobilen och skrek som pinade grisar när de inte fick låna den. De känner vilken pryl som är intressant! De har någon liten destruerande urvalssensor i sina små gulliga skallar, vilket gör att de i ett hav av 200 trasiga mobiltelefoner, på någon sekund skulle nosa sig fram till den enda fungerande. (Och sedan kasta den i toaletten!) Affärsidé: Släpp lös ett klåfingrigt pyre i teknikåtervinningen för att se om någon kastat något som faktiskt fungerar!" [email protected] ___________________________________________________________________________________________ Jag bugar och bockar till Jacke, tack för att jag fick "låna" ditt kåseri! Du beskriver vardagen så klockrent! Jag kan verkligen rekommendera söndagarna med Jacke och UNT! / Mvh Lisa :) ___________________________________________________________________________________________ |